Fika och mysa!
Idag ska jag bege mig till mitt gamla jobb för att fika och MYSA...
Det är nämligen inte en vanlig arbetsplats, utan hemma hos en mycket underbar familj! Där har jag jobbat som assistent till en speciell liten pojke, framförallt på nätterna.
Lillkillen har en progressiv neurologisk sjukdom. Det innebär att alla hans kroppsliga funktioner sakta försvinner.
I början av sitt liv så utveckaldes han i stort sett som alla andra barn. Så småning om märkte föräldrarna att han började "halka efter" de jämnåriga barnen och med tiden stannade utvecklingen och vissa saker som han hade lärt sig hade han plötsligt "glömt" bort.. Det startades utredningar och då fick man reda på att han hade denna hemska sjukdom (skriver inte ut vad den heter, då den är så pass ovanlig.) som sakta tar hans liv.
Idag kan han varken sitta, stå, äta, prata eller göra några egna medvetna rörelser.
En förälders värsta mardröm.... Kan inte tänka mig något värre än att veta att ens llilla barn kommer att dö.
Men jag älskar att arbeta med svårt sjuka barn. Det är något jag vill arbeta med i resten av mitt liv. Det ger så fantastiskt mycket tillbaka av att vara en del i deras liv och göra det lite bättre...
Det ska bli så mysigt att träffa honom, det var jätte länge sen jag var där!! Man skapar så otroligt starka band när man jobbar med barn som inte kan göra något på egen hand, de är ju så totalt beroende av ens hjälp...
Nej, nu ska jag sluta skriva och göra mig i ordning för att åka!
Det är nämligen inte en vanlig arbetsplats, utan hemma hos en mycket underbar familj! Där har jag jobbat som assistent till en speciell liten pojke, framförallt på nätterna.
Lillkillen har en progressiv neurologisk sjukdom. Det innebär att alla hans kroppsliga funktioner sakta försvinner.
I början av sitt liv så utveckaldes han i stort sett som alla andra barn. Så småning om märkte föräldrarna att han började "halka efter" de jämnåriga barnen och med tiden stannade utvecklingen och vissa saker som han hade lärt sig hade han plötsligt "glömt" bort.. Det startades utredningar och då fick man reda på att han hade denna hemska sjukdom (skriver inte ut vad den heter, då den är så pass ovanlig.) som sakta tar hans liv.
Idag kan han varken sitta, stå, äta, prata eller göra några egna medvetna rörelser.
En förälders värsta mardröm.... Kan inte tänka mig något värre än att veta att ens llilla barn kommer att dö.
Men jag älskar att arbeta med svårt sjuka barn. Det är något jag vill arbeta med i resten av mitt liv. Det ger så fantastiskt mycket tillbaka av att vara en del i deras liv och göra det lite bättre...
Det ska bli så mysigt att träffa honom, det var jätte länge sen jag var där!! Man skapar så otroligt starka band när man jobbar med barn som inte kan göra något på egen hand, de är ju så totalt beroende av ens hjälp...
Nej, nu ska jag sluta skriva och göra mig i ordning för att åka!
Kommentarer
Trackback
