Vårt vardagsliv.

Jag tror jag äntligen börjar förstå.. Förstå att vi om några månader kommer att ha en alldelles egen liten nyfödd bebis här hemma. Det känns så overkligt att gå igenom detta igen, men så fantastiskt. Vi ska återigen åka den där otroligt nervösa men förväntansfulla färden till sjukhuset med värkar.. Vi ska återigen gå igenom en förlossning, ett av de mest fantastiska ögonblicket i livet, då ens eget barn tar sitt första andetag. Det finns nog inget mäktigare. Sedan ska vi få bära ut vårt barn från sjukhuset, jag minns å väl den där känslan av att åka hem med ytterligare en liten person som var en del av oss, en del av mig. Och väl hemma den där förlamande tröttheten av att inte få sova mer än någon kvart i taget, men hur livet ändå gick på i något slags lyckorus. Allt är så nytt, så spännande, läskigt och fantastiskt på en och samma gång.
Nu ska vi uppleva allt igen, på nytt. Fast med lite mer erfarenhet och kanske med lite mer skinn på näsan. Vi vet hur vi vill ha det, och vad som känns viktigt för oss. Och vår lilla bebis som har blivit stor och som ska bli storasyster. Nu ska vi återigen få pyssla, anpassa oss och lära känna en ny familjemedlem, som ska få all vår kärlek. Som jag längtar!