Utvecklingssamtal

Nyss hemkommen från utvecklingssamtal på Majas förskola!
Majas förskolelärare berättade massa om deras projekt, olika teman, vad de brukade göra om dagarna och sen såklart massa om Maja och hennes utveckling. Man blir så himla stolt som förälder på de där samtalen, de är så himla bra på att lyfta fram barnen! Sen vet jag ju att hon är väldigt smart och duktig, min prinsessa :)



Nu har jag dock värsta beslutsångesten......
Inför hösten ska några barn flyttas till en avdelning för större barn. Denna avdelning jobbar på ett helt annat sätt än Majas avdelning, de åldersindelar nämligen barnen så att 3-åringar har en grupp för sig, 4-åringar för sig och 5-åringar för sig, största delen av tiden på förskolan.
Så skulle Maja börja på "storbarn" så kommer hon ändå spendera den mesta av tiden med de andra 3-åringarna i alla fall vilken hon redan gör på den avdelningen hon går på nu. Samtidigt kan det var väldigt roligt och framförallt utvecklande för henne att börja på en ny avdelning.
Den avdelningen hon går på nu har önskemål om att bli en 1-4års avdelning, vilket betyder at hon får gå kvar om vi vill.
Jag älskar all personal och de har verkligen fått ihop en fantastisk barngrupp! Det är otroligt duktiga och jag har pratat med flera vikarier som har hoppat in som alla är otroligt fascinerade över hur mycket de kan för att vara tre år! Det skiljer sig väldigt mellan 3-åringarna på Majas avdelning och på avdelningen bredvid, till och med. Dessutom kommer ju en del av hennes jämnåriga kompisar gå kvar, så hon kommer fortfarande ha jämnåriga att leka med.

Jag behöver inte bestämma mig nu hur vi ska göra, vilket känns skönt. Och det är heller inte säkert att Maja får plats på avdelningen för större barn eftersom det bara är 7 lediga platser där och de kommer gå efter ålder. Det är nämligen flera barn som har fyllt tre år innan Maja. Men sen så är det vissa som redan nu bestämt sig för att de vill ha sina barn kvar på samma avdelning även till hösten.
Aja, jag ska prata igenom detta med min älskling Mathias såklart, och även prata lite med mamma min som brukar komma med bra råd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0