Sammandragningar.
Har sammandragningar till och från hela tiden i stort sett. Men inga som gör ont, tyvärr. Min bm sa att de är bara de onda som gör "nytta", så det känns trist att pinas i onödan! För det är ju trots allt rätt obehgligt att magen är mer eller mindre konstant hård.
Men, jag har ju haft sammadragningar mer än halva graviditeten och jag har nästan vant mig vid det här laget. Jag har ju dessutom fått tappen kollad med VUL + gynbundersökning tidigare, och då hade det inte hänt något alls. Så jag räknar inte med att dessa sammandragningar gör särskilt mycket för senare värkarbete, mer än att träna sig lite kanske?
Inatt hade jag dock två rejäla förvärkar som jag fick andas mig igenom däremot, aj aj aj, men så roligt ändå! Jag längtar verkligen tills det blir på riktigt, jag vill föda barn! Och få upp den där lilla kroppen på bröstet. Undebart!
Fast inte ännu, liten får gott stanna 2 veckor till :) Gärna 2,5 om man får välja! BF är om 3,5 vecka och jag vill helst inte gå över så många dagar heller (fast VEM vill det?!).
Äsch. Ungen kommer när ungen kommer helt enkelt, och jag har inte det minsta bråttom. Det är mysigt att vara gravid, att känna rörelserna, att planer och förbereda. Dessutom mår jag bra just nu! Mycket känns lättare sedan magen har sjunkit, inga problem att måla tånaglar eller sådant längre, och jag andas mycket lättare.
Just nu så ger både jag och Mathias en väldans massa tid till Maja, leker, myser och bara är. Snart kommer hon få dela uppmärksamheten med en liten bebis som tar en väldans massa tid. Så jag försöker ta vara på all vår egentid tillsammans, för sen blir det nog inte lika mycket av den varan.. Vilket känns lite sorgset på något sätt.
Ett nytt kapitel i våra liv startar ju så fort bebisen har kommit! Antagligen lika underbart, eller ännu bättre! Men såklart känns det ändå vemodigt att avsluta det gamla, trygga, underbara, fantastiska kapitel vi är mitt inne i just nu. Speciellt för Majas skull, hon är så stor men fortfarande så liten. Men, jag tror att det kommer gå bra! (Och viss avundsjuka räknar vi såklart med. Det är ju bara naturligt.)
Men, jag har ju haft sammadragningar mer än halva graviditeten och jag har nästan vant mig vid det här laget. Jag har ju dessutom fått tappen kollad med VUL + gynbundersökning tidigare, och då hade det inte hänt något alls. Så jag räknar inte med att dessa sammandragningar gör särskilt mycket för senare värkarbete, mer än att träna sig lite kanske?
Inatt hade jag dock två rejäla förvärkar som jag fick andas mig igenom däremot, aj aj aj, men så roligt ändå! Jag längtar verkligen tills det blir på riktigt, jag vill föda barn! Och få upp den där lilla kroppen på bröstet. Undebart!
Fast inte ännu, liten får gott stanna 2 veckor till :) Gärna 2,5 om man får välja! BF är om 3,5 vecka och jag vill helst inte gå över så många dagar heller (fast VEM vill det?!).
Äsch. Ungen kommer när ungen kommer helt enkelt, och jag har inte det minsta bråttom. Det är mysigt att vara gravid, att känna rörelserna, att planer och förbereda. Dessutom mår jag bra just nu! Mycket känns lättare sedan magen har sjunkit, inga problem att måla tånaglar eller sådant längre, och jag andas mycket lättare.
Just nu så ger både jag och Mathias en väldans massa tid till Maja, leker, myser och bara är. Snart kommer hon få dela uppmärksamheten med en liten bebis som tar en väldans massa tid. Så jag försöker ta vara på all vår egentid tillsammans, för sen blir det nog inte lika mycket av den varan.. Vilket känns lite sorgset på något sätt.
Ett nytt kapitel i våra liv startar ju så fort bebisen har kommit! Antagligen lika underbart, eller ännu bättre! Men såklart känns det ändå vemodigt att avsluta det gamla, trygga, underbara, fantastiska kapitel vi är mitt inne i just nu. Speciellt för Majas skull, hon är så stor men fortfarande så liten. Men, jag tror att det kommer gå bra! (Och viss avundsjuka räknar vi såklart med. Det är ju bara naturligt.)
Kommentarer
Trackback
