Tankar.
Jag sitter och kollar igenom datorn på kort efter farmor. Det finns inte så många, hon gillade inte direkt att vara med på kort. I vår extra hårddisk finns det minst 1500 bilder, som jag inte har på den här datorn. Där i ligger bland annat ett kort från julafton 07, när farfar precis ska ge farmor en puss på kinden. Jag har panik, jag måste hitta sladden så jag kan koppla den extra hårddisken till den här datorn så att jag får tag på bilden. Kanske gömmer sig det något mer kort på vår älskade farmor där bland alla bilder från Majas första år. Jag hoppas det.
Bilderna ska jag skicka efter så fort jag har tittat igenom de andra bilderna på hårddisken.. Ska göra kopior och ge korten på farmor till min farbror Pelle, till pappa och till farfar såklart. Jag tror att det kommer att uppskattas mycket..
Jag tänker också på att det är lite synd med dessa digtalkameror, att vi tar bort en massa kort som inte blir bra... Särskilt om det är ens egen digitalkamera... Jag vet att både jag och Mathias direkt går igenom bilderna om någon fotat och tar bort de riktigt hemska bilderna på sig själv. Men, egentligen är det väldigt synd... Det är oftast på de där "dåliga" bilderna personligheten verkligen lyser igenom. Så hädanefter ska det inte raderas så mycket kort, så det så.
Dagen har varit bra.. Knappt några tårar förutom när jag lyssnade på en låt som syster skickade till mig. Jag ska länka till den låtern längst ner i inlägget och jag tycker verkligen att ni ska er tid att lyssna på låten och höra texten. Den passar så bra in på allt runt farmor men jag är säker på att en del andra också känner igen sig i låten.
Farfar är säger hur glad han är att han har så mycket människor som bryr sig runt omkring sig just nu. Och det är klart han har det... Farmor och farfar brydde sig om ALLT och ALLA, jämt. De har alltid tagit emot folk med öppna armar. Bara det exemplet att farfar egentligen "bara" är farmors nya man men ändå har blivit en farfar för alla barnbarn. Och farmor som ALDRIG gjort någon skillnad på mig fastän jag inte är pappas riktiga dotter (och jag vet att den där meningen låter konstig, men jag kan inte formulera den annorlunda för då blir den fel. Fel i mitt huvud och i många andras också för den delen) och inte hennes barnbarn om man ser det rent biologiskt. Men hon berättade om första gången hon såg mig när jag var över ett år och hur charmig jag var. Jag blev hennes barnbarn direkt.
Det finns så mycket att skriva men inte tillräckligt med ord just nu..
Ta er tid, kära vänner:
http://www.youtube.com/watch?v=wzqegGgfk2c
Bilderna ska jag skicka efter så fort jag har tittat igenom de andra bilderna på hårddisken.. Ska göra kopior och ge korten på farmor till min farbror Pelle, till pappa och till farfar såklart. Jag tror att det kommer att uppskattas mycket..
Jag tänker också på att det är lite synd med dessa digtalkameror, att vi tar bort en massa kort som inte blir bra... Särskilt om det är ens egen digitalkamera... Jag vet att både jag och Mathias direkt går igenom bilderna om någon fotat och tar bort de riktigt hemska bilderna på sig själv. Men, egentligen är det väldigt synd... Det är oftast på de där "dåliga" bilderna personligheten verkligen lyser igenom. Så hädanefter ska det inte raderas så mycket kort, så det så.
Dagen har varit bra.. Knappt några tårar förutom när jag lyssnade på en låt som syster skickade till mig. Jag ska länka till den låtern längst ner i inlägget och jag tycker verkligen att ni ska er tid att lyssna på låten och höra texten. Den passar så bra in på allt runt farmor men jag är säker på att en del andra också känner igen sig i låten.
Farfar är säger hur glad han är att han har så mycket människor som bryr sig runt omkring sig just nu. Och det är klart han har det... Farmor och farfar brydde sig om ALLT och ALLA, jämt. De har alltid tagit emot folk med öppna armar. Bara det exemplet att farfar egentligen "bara" är farmors nya man men ändå har blivit en farfar för alla barnbarn. Och farmor som ALDRIG gjort någon skillnad på mig fastän jag inte är pappas riktiga dotter (och jag vet att den där meningen låter konstig, men jag kan inte formulera den annorlunda för då blir den fel. Fel i mitt huvud och i många andras också för den delen) och inte hennes barnbarn om man ser det rent biologiskt. Men hon berättade om första gången hon såg mig när jag var över ett år och hur charmig jag var. Jag blev hennes barnbarn direkt.
Det finns så mycket att skriva men inte tillräckligt med ord just nu..
Ta er tid, kära vänner:
http://www.youtube.com/watch?v=wzqegGgfk2c
Kommentarer
Trackback
