Lindrande vård.
Det är namnet på den nya kursen jag läser till. Den handlar alltså om lindrande vård, palliativ vård. Det vill säga om vård vid livets slut. Den verkar beröra olika ämnen, stora som små. Alltifrån smärtlindring till existensiella frågor, bemötande, "närståendevård" och mycket mer. Otroligt spännande!
Vi ska välja varsin skönlitterär bok som är skriven av anitingen en drabbad eller en närstånde till någon som har en obotlig sjukdom.
Jag har varlt "En sorts kärlek" av Ray Kluun. Jag har läst den förut, men tänker läsa den en gång till. Den är verkligehetsbaserad och skriver av en man vars fru får inflammatorisk bröstcancer.. Man får följa deras resa, och med i bilden finns även deras lilla dotter.. Det är en väldigt tragisk bok, men oerhört vacker.. Med ett otroligt sogrligt slut. Rekomenderas!
En annan bok som jag kan rekomendera är "Ro utan åror", som också berör detta ämne..
Jag vill även läsa "Kan jag dö, mamma?" (Reserverade den på biblioteket för några dagar sedan), som handlar om en femårig pojke som får en aggressiv form av cancer. Köpte även hem några böcker på adlibris, bland annat en som handlar om en 16 årig tjej som får leukemi.
Tungt ämne, men väldigt viktigt. Särskilt om man ska jobba med det i framtiden, vilket jag verkligen skulle kunna tänka mig att göra. Jag jobbar ju även lite med det i dag, i och med mitt extra jobb som personlig assistent till ett barn med en progressiv neurologisk som sakta tar hans liv..... Fina, fina lilla V.
Jag tror verkligen att man måste våga bemöta ämnet döden och tänka på hur man själv relaterar till olika saker i livets slutskede. Döden är naturlig och självklar, den finns där hela tiden och någon gång kommer den även att drabba oss själva. Jag tror man på något sätt måste vara medveten om det och våga konfrontera sina egna känslor och eventuella rädslor kring det, för att kunna göra ett bra jobb i vården.
Mitt allra första jobb inom vården, som personlig assistent till en liten flicka, har nog speglat min yrkesroll vädligt mycket, och kommer nog även göra i framtiden. Flickan gick bort bara några månader efter att jag börjat jobba där i en infektion. Jag var inte alls beredd på det, och det var oerhört tungt. Men från dag ett hos den flickan, och även efter det att hon hade dött, så kände jag att jag "hittat" rätt, "det här vill jag jobba med".
Vi ska välja varsin skönlitterär bok som är skriven av anitingen en drabbad eller en närstånde till någon som har en obotlig sjukdom.
Jag har varlt "En sorts kärlek" av Ray Kluun. Jag har läst den förut, men tänker läsa den en gång till. Den är verkligehetsbaserad och skriver av en man vars fru får inflammatorisk bröstcancer.. Man får följa deras resa, och med i bilden finns även deras lilla dotter.. Det är en väldigt tragisk bok, men oerhört vacker.. Med ett otroligt sogrligt slut. Rekomenderas!
En annan bok som jag kan rekomendera är "Ro utan åror", som också berör detta ämne..
Jag vill även läsa "Kan jag dö, mamma?" (Reserverade den på biblioteket för några dagar sedan), som handlar om en femårig pojke som får en aggressiv form av cancer. Köpte även hem några böcker på adlibris, bland annat en som handlar om en 16 årig tjej som får leukemi.
Tungt ämne, men väldigt viktigt. Särskilt om man ska jobba med det i framtiden, vilket jag verkligen skulle kunna tänka mig att göra. Jag jobbar ju även lite med det i dag, i och med mitt extra jobb som personlig assistent till ett barn med en progressiv neurologisk som sakta tar hans liv..... Fina, fina lilla V.
Jag tror verkligen att man måste våga bemöta ämnet döden och tänka på hur man själv relaterar till olika saker i livets slutskede. Döden är naturlig och självklar, den finns där hela tiden och någon gång kommer den även att drabba oss själva. Jag tror man på något sätt måste vara medveten om det och våga konfrontera sina egna känslor och eventuella rädslor kring det, för att kunna göra ett bra jobb i vården.
Mitt allra första jobb inom vården, som personlig assistent till en liten flicka, har nog speglat min yrkesroll vädligt mycket, och kommer nog även göra i framtiden. Flickan gick bort bara några månader efter att jag börjat jobba där i en infektion. Jag var inte alls beredd på det, och det var oerhört tungt. Men från dag ett hos den flickan, och även efter det att hon hade dött, så kände jag att jag "hittat" rätt, "det här vill jag jobba med".
Kommentarer
Trackback
