19 februari.

Den 19 februari är det begravning för min älskade farmor. Farmor dog i en hjärinfarkt på sjukhuset 71 år gammal. Varför hon fick hjärtinfarkten kan man ju inte direkt veta, det hade kunnat ske när som helst. Men med tanke på henne höga feber (nätan 41 grader) och att hon hade jätte svårt att andas och inte fick någon syras, så är det ganska självklart att hjärtat inte klarar den ansträgningen. Hon hade dessutom högt blodtryck.
Sjusköterskor och vi "vanliga" människor reagerar på många olika saker i farmors vård som är utebliven. Varför hade hon inte larm på sig? Osv.
Det är kanske frågor vi aldrig får svar på och det är nog det jobbigaste.
Hur som helt ska den 19 februari bli en vacker dag. Men sorgsen, så sorgsen.
Jag vet inte hur jag kommer att ta mig igenom den dagen, jag bävar för den men vill ändå att den ska komma. För jag vill ta farväl på något sätt.
Sist jag var i Sköndalskyrkan, där farmor nu ska begravas, var på Majas dop. En kall, men vacker oktoberdag. Farmor var såklart där. Jag undrar hur det kommer att kännas att komma in i kyrkan den 19 februai, en dag som är den totala motsatsen mot dagen då Maja döptes.
Jag är rädd för sorgen, för gråten. För hur alla vuxna människor utelämnar sig själva så totalt och naket och gråter inför varandra i sorg.
Det är nästan ett år sedan exakt som jag var på begravning och grät för en liten flickas korta liv. Med en vit liten, liten kista där framme och rosa rosor. Och låten från Bröderna Lejonhjärta, den som spelar när de kommer till Nagijala, som ekade i kyrkan när vi kom in.
Den 22 maj fyller Maja 3 år, det är samma dag som farmor hade blivit 72. Dagarna går ihop, går in i varandra. Slumpen? Jag vet inte.
Jag undrar redan nu hur det kommer kännas för mig och för pappa, för farfar och för alla andra runt omkring den dagen då Maja fyller 3 och då farmor skulle fylla 72. Jag minns att alla tyckte det var så roligt men farmor sa redan innan "Det är väl roligare om hon får en egen dag". Nu kan jag förstå varför på något sätt. Fast vi minns med glädje, så kanske blir det bara ett fint minne, att de delade födelsedag.
Och sen då, när bebisen kommer. Vår bebis. Ni skulle ha sett lyckan i farmors ögon när vi berättade om att vi väntade hennes barnbarnsbarn. Och dopet i Sköndalskyrkan som vi kommer att ha, precis som vi hade för Maja. Men denna gång utan DERAS gammelfarmor i livet.

Jag älskar er.


Kommentarer
Postat av: Nadja

Jag har inte de rätta orden men jag skickar en massa styrkekramar till er alla!

2010-02-10 @ 12:05:43
URL: http://clura.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0